Att inte veta ...

Att leva i min verklighet innebär att jag inte vet när jag går och lägger mig på kvällen om jag faktiskt ser något när jag vaknar på morgonen. Ja, i princip är det ju ingen av oss som vet det, inget vet ju med säkerhet att vi ens ska vakna, men för mig är det mer verkligt än för dom flesta.

Jag har stora problem med mina ögon. Jag är sedan många år tillbaka helt blind på vänster öga. Det är lugnt, det har jag lärt mig leva med, och tills februari -09 så såg jag ändå ok på höger öga och det gjorde att jag kunde leva som alla andra. Jag körde bil och allt annat som alla "vanliga" människor gör. Jag har i många år upplevt ett dåligt mörkerseende, men det lär man sig oxå leva med. Man anpassar sig *ler lite*.

Men i februari -09 blev min syn suddig. Det kändes som att man inte hade tvättat glasögonen ordentligt. Men när jag tvättade mina glasögon blev det inte bättre. Då jag sedan senare tonåren går på regelbundna kontroller på ögon så ringde jag och fick en tid nästa dag.

Det visade sig att trycket i ögat hade skenat iväg och låg på 32 (normalt är mellan 10-20). Sedan dess har allt egentligen bara gått nedåt, utåt, bakåt .. ja .. åt helvete.

På fyra dagar hade jag frikort till läkaren, alltid något positivt. Det blir så om man går tre gånger till läkaren på fyra dagar och varje gång betalar 300 kr. Fribeloppet är 900 om någon inte vet det. Sen har man frikort i ett år från första stämpeln, vilket innebar frikort i 362 dagar för min del. Och tack gud för frikortet. Jag har sedan länge tappat räkningen på alla läkarbesök jag har gjort på ögon. Men om man säger såhär. Man inser att man har varit där många gånger när sköterskor och läkare hälsar igenkännande på en ute i cafeterian.

Det som gör nu att jag inte vet om jag ser någon när jag vaknar är att det växer blodkärl, och dom rackarna blöder ibland. Blodkärl är ju bra, och många gånger är det bra när kroppen bildar nya blodkärl och försöker laga. Men i ögat är det inget vidare. Mina blodkärl växer på in- och utsidan av iris, ni vet, regnbågshinnan. Den där ringen som är ens ögonfärg. Min ögonfärg var blå. Ja, var. På vänster öga är hela ögat, inklusive pupillen, grå-vit istället. Detta på grund av kalkavlagringar. På höger öga, där jag faktiskt ser lite, ibland, har nu min blåfärg förändrats. Den har blivit mer lilaaktig på grund av blodkärlen.

Nåja, att ögat ändrar färg är ändå rätt oväsentligt, men som jag sa tidigare, blodkärlen blöder ibland. Och när dom blöder, ja då blir det som att se genom ett mjölkglas ungefär. ALLT är vitt. Jag ser på sin höjd ytterst suddiga fingrar på ett par dm håll. Och varje gång ögat har blött hittills, har det hänt på natten, tidigt, tidigt på morgonen. När jag sen vaknar är allt vitt alltså. Och sedan är det vitt i allt från några dagar till ... ja, hittills har det som längst varit i 3½ vecka ...

Och jag lovar er, att gå och lägga sig och inte veta om man ska se något när man vaknar, det gör inte underverk för nattsömnen direkt.

Men underligt nog så lär man sig leva med det mesta ... människan är anpasssningsbar.

Men att försöka planera sitt liv ... ja, det är inte lätt ...

Så kom ihåg att leva här och nu!!